´

Äntligen har jag läst ut hela boken. Pengar var en otrolig bra bok, det som gör boken bra är att Selma är jämnårig som mig. Man tänker sig själv in i hennes situation och försöker koppla mig själv till Selma. Jag tänker på vad jag skulle göra om jag hamnade i en sådan situation. När jag läser de sista meningarna får jag intrycket av att det inte är slut än. I de sista meningarna står det: Ögonen lyste av levnadsmod, ty nu var steget taget, nu fick det komma vad det ville. och hela hennes egoism, som ropar: «Plats, jag måste leva!» Så böjde hon sig ned och blåste ut sitt ljus, ty hon ville kläda av sig i mörkret. Som om det ska komma ut en andra bok, nästan som ''Fortsättning följer..'' Jag gillar när böcker slutar så som det slutade i boken Pengar. Man lägger ifrån sig boken och tänker till lite vad Selma ska göra eller vad det kan betyda. Det är som att Selmas farbror är den som vill att Selma ska gifta sig än Selma själv. På sidan 50 hade Selma och hennes farbror en konversation. Jag fick en känsla av att det var hennes farbror som valde vem som skulle bli Selmas make. Selma verkade inte alls intresserad av Patronen men hennes farbror uppmuntrade henne och sa att han var väldigt rik. Det var då Selma fick olika tankar om att han hade fina hästar och allt rika människor kan ha råd med. Jag tror man inte brydde sig så mycket om åldern under den tiden Selma levde i. Till skillnad från idag, idag får man inte gifta sig tills man har fyllt arton år. Dessutom säger farbrorn att det är det viktigaste steget i livet. Jag tycker han har rätt, men då ska han inte tvinga henne till att gifta sig. Hon borde få välja själv. Hon gillade redan en kille men ändå gifte hon sig med patronen. Så Selma förlorade och hennes farbror vann. Som det står på sidan 53. ''Han kände sig så glad över sin seger'' Alltså har han övertalat Selma att gifta sig med patronen och vunnit.

Selma och Patronen träffas, det var mot slutet av förra vintern. Patronen ville genast ha Selma. Han ville ha henne som sin hustru. Han behövde inte ens tänka på saken. Dem gifte sig och patronen var lycklig. Men Selma var inte lika lycklig. Hon tänkte på alla andra som var fattiga och blev väldigt sorgsen. Hon tänkte tillochmed på att begå självmord. Jag tror hon skulle levt mycket bättre om hon inte gifte sig med patronen, trots att han var en förmögen man. Enligt mig ville Victoria Benedictsson få sin röst hörd och jag tror Selma Berg är Victoria Benedictsson. Alltså att dom är samma person. Hon ville få sin röst hörd om hur kvinnor levde då. Ogifta kvinnors omyndighet, Hustrurs omyndighet, Sexuella dubbelmoralen och Sedlighetsfejden. Jag fattade mycket bättre när jag läste efterorden. Boken handlade om hur samhället var då. Flickor giftes bort med gamla gubbar, kvinnor fick inte arbeta hur/vart dom ville. Kvinnor tjänade inte lika mycket som män.

Jag valde ut ett citat som jag tycker beskriver något viktigt när det gäller slutet i boken. ''Ögonen lyste av levnadsmod, ty nu var steget taget, varelse genomströmmades av den ungdomskraftiga egoism, som ropar: »plats, jag måste leva!« Så böjde hon sig ned och blåste ut sitt ljus, ty hon ville kläda av sig i mörkret.'' Jag tror det betyder att Selma Berg gav upp. Hon tänkte leva sitt liv med patronen olyckligt. -Blåste ut sitt ljus. Ljus = Liv. Hon blåste ut sitt liv. Nu får hon leva ett liv hon inte vill. - Ty hon ville kläda av sig i mörkret. Kläder = Hennes personlighet. Hon kan inte leva som hon gjorde förut, gjort är gjort. Nu är hon en helt annan Selma Berg. Nu ska hon sköta ett hushåll, som hon inte kunde. Jag tycker det är ett väldigt passande slut. Slutet betyder slut, när man läser slutet fattar man att det är slut. Jag anknyter slutet till början på ett sätt som att allt blev tvärtom. Selma var en otroligt glad flicka med konstnärsdrömmar men i slutet var hon inte alls lika glad. Hon bodde i en fattig by. Sen flyttade hon till ett rikt område med patronen.